Det förgängliga i mina steg
slår mig ibland
och jag ser på det
med vemod och fasa
Inte för att jag tror
att den här världen
inte klarar sig utan mig
utan för att jag fattar
så väl
att det är just så
Så jag försöker rista mina ord i sten
för att odödliggöra
mina spår
trots att jag vet
att stenar
också blir sand en dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar