Världen har gått sönder, snurrar inte mer

Vi är två

om att vara

vilse i det här

Två

om att inte veta

huruvida

vi bygger upp

eller raserar

Känslorna

låter mig inte utvärdera det

Inte idag

Medley

Bråkdelen av en sekund
och allting passerar
genom min kropp

Bråkdelen av en sekund
av sanning
insikt
och tankeglöd

Den där bråkdelen
då jag förstår
hur allt hänger ihop

Bråkdelen av en sekund
och jag tappar det igen
Allt rinner av mig

Jag sliter och river
bland tankarna
krafsar ner några ord

Jag för bort håret från ansiktet
och försöker dra mig till minnes

men allt finns i vinden nu

Iskristaller

Det där som bara finns
utan ord
eller ens blickar

I det tysta
lever det outtalade
och oövervinnerliga

Det där
man bara kan
känna i luften

Ingen sommar, ingen vår

Det förgängliga i mina steg
slår mig ibland
och jag ser på det
med vemod och fasa

Inte för att jag tror
att den här världen
inte klarar sig utan mig
utan för att jag fattar
så väl
att det är just så

Så jag försöker rista mina ord i sten
för att odödliggöra
mina spår
trots att jag vet
att stenar
också blir sand en dag

Bedårande hänsynslös

Och jag vet att jag inte går utan skuld
Det lyser FÖRRÄDARE med stora
gula bokstäver i pannan
Den vite riddaren med silverlans
och skitiga gummistövlar
Obarmhärtig och bedårande hänsynslös
Det var jag som tog orden ur min mun
Kastade dem på soffan
och lät dig städa
Det var jag som lät dig gå under av olösta pussel
utan att fästa din blick vid
allt det vackra
dina händer
rört vid
och utfört
Det var jag
Nu snäser du åt mig
och ber mig gå
Jag tänker inte ens låtsas
som att jag inte förtjänar det
utan kryper hemåt på alla fyra
med läpparna fuktade av
rött rött
vin
sorg
och misslyckande

Stålblå

Det är jag

som är vargen

Den tysta

och lömska

Klädd i stålblå

vinterklädnad

för att kamouflera

Eld & iver

Dagarna

ler inte mot mig

Jag tar dom ändå

Som du

Det bräckliga i min personlighet

har inte alltid varit till min last

men jag förbannar ofta

dess lämningar

och ser mig gråta förtvivlat

över åren jag

irrade planlöst

och bara strödde vind i stormen

Du stod stadigare än jag

trots att du såg ut

att vara den som

ständigt var i rörelse

när du passerade genom mitt liv

fortare

än någon annan

Det var inte ens en förälskelse

bara fascination

och plain old

dårskap

Jag kan aldrig va som du

Verklighet

Min verklighet

En annan än din

Jag vet att jag har sagt

att jag har rätt

och du fel

Och nu vänder du det emot mig

som om jag aldrig slagit knogarna blodiga

mot din vägg

eller sett mina kindtänder krossas

av dina händer

Jag tänker inte ibland

det är jag inte ensam om

men det finns något

ouppfostrat

i att säga det högt

Jag tänker också hävda att

det finns saker jag skrivit

som har korn av något

nästan gudomligt

i några formuleringar

och du kan kalla mig

högtravande eller pretentiös

men sanningen är

att just de orden har viskats i mitt öra

och jag har bara låtit pennan lyda

Fick jag aldrig vara med

eller skapade jag själv mitt utanförskap?

Jag har tänkt på det länge

och hittills funnit mig oskyldig

Allt som ryktades

kring det som var jag

Ja, jag kanske bäddade för det

men förtjänade jag verkligen

att bli hånad och slagen?

Jag är inte god

ingen människa är det

men jag gör mitt bästa

för att inte göra någon illa

Det är min verklighet