Blixtlås

Det dåraktiga

i mitt sätt att leva

befästs i mina fåfänga försök

att bli älskad

för den docka av trä

som är jag

Vill bli

en riktig pojke

En röst

Det här med

idén om en

allsmäktig gud

Eller Gud

om du så vill

ser ut som en tandlös gubbe

med åderbråck

Dålig attityd

och hänsynslöst beräknande leende

av porslinständer

och Colgate

Ändå kan känna mig så nära

nånting jag vill kalla

just Gud

men jag bläddrar i böcker

Böcker dom kallar

heliga

men vill bara slita sönder

bilderna

Bilderna av lögn och illusion

Och jag vet vad jag pratar om

Jag har levt

bland de korsfästa

De har tjänat mitt liv

och jag har

druckit deras blod

Närt mig

av deras tillkortakommanden

Du kan kalla mig ond

trots att jag skulle påstå mig vara

seende

lyhörd

och oumbärlig

Istället

vill jag formulera det som

ur askan

i elden

I synnerhet

om din definition stämmer

Är vi marionetter mot undergången?

Jag kan i så fall aldrig

sjunga min hyllning

till dockspelaren

Aldrig ställa mig

i ledet

och knyta mina skor

Och du kan kalla mig ond

Jag har strimmor av död

i mina händer

men liv i blick

och vilja

Världen har gått sönder, snurrar inte mer

Vi är två

om att vara

vilse i det här

Två

om att inte veta

huruvida

vi bygger upp

eller raserar

Känslorna

låter mig inte utvärdera det

Inte idag

Medley

Bråkdelen av en sekund
och allting passerar
genom min kropp

Bråkdelen av en sekund
av sanning
insikt
och tankeglöd

Den där bråkdelen
då jag förstår
hur allt hänger ihop

Bråkdelen av en sekund
och jag tappar det igen
Allt rinner av mig

Jag sliter och river
bland tankarna
krafsar ner några ord

Jag för bort håret från ansiktet
och försöker dra mig till minnes

men allt finns i vinden nu

Iskristaller

Det där som bara finns
utan ord
eller ens blickar

I det tysta
lever det outtalade
och oövervinnerliga

Det där
man bara kan
känna i luften

Ingen sommar, ingen vår

Det förgängliga i mina steg
slår mig ibland
och jag ser på det
med vemod och fasa

Inte för att jag tror
att den här världen
inte klarar sig utan mig
utan för att jag fattar
så väl
att det är just så

Så jag försöker rista mina ord i sten
för att odödliggöra
mina spår
trots att jag vet
att stenar
också blir sand en dag

Bedårande hänsynslös

Och jag vet att jag inte går utan skuld
Det lyser FÖRRÄDARE med stora
gula bokstäver i pannan
Den vite riddaren med silverlans
och skitiga gummistövlar
Obarmhärtig och bedårande hänsynslös
Det var jag som tog orden ur min mun
Kastade dem på soffan
och lät dig städa
Det var jag som lät dig gå under av olösta pussel
utan att fästa din blick vid
allt det vackra
dina händer
rört vid
och utfört
Det var jag
Nu snäser du åt mig
och ber mig gå
Jag tänker inte ens låtsas
som att jag inte förtjänar det
utan kryper hemåt på alla fyra
med läpparna fuktade av
rött rött
vin
sorg
och misslyckande