Sjunker

Ser du mig här inne?
Det pratas så mycket
Så många ord
Ekandes genom hammarslagen
Trängandes genom vågorna
Bleknandes i den strida strömmen

Vad pratade vi om igår?
Jag minns inte

Allt jag minns är att
rösterna tystnade varje gång
jag inte kunde andas

Ser du mig här inne?
Jag gömmer mig inte
Ändå står mina skor
orörda i hallen

Det går en strimma rök
genom rummen här

Det bekommer mig inte

Allt jag kan tänka på är
Surret från magtrakten

Och lampans döda insekter

Pesten är över oss

Jag räknar fingrarna en gång till

För säkerhets skull
bryter jag av dem
och lägger dem på bordet
Sorterar omsorgsfullt
i storleksordning

Ett
två
tre
fyra

Vi får bara räkna till fem nu
Det har myndigheterna bestämt
så jag stannar på behörigt avstånd
vid fyra

Pliktskyldigt och lydigt

Utanför går bussarna
med säten fulla av
misstänksamhet
och borttappade legobitar

Jag iakttar
Skriver några rader
men suddar snart ut dem igen
med baksidan av pennan
och tänker på det som sägs

Att när vågorna öppnar sig
håller Gud tal
till nationen

 

Sagoland

Aska under dina ögonlock
Sagor i ditt inre

Berättelserna
som ekar här
är mina halmstrån
Mina världar

Det vackra syns inte längre
Det ligger som multnande frost
Under den hårdnande jordskorpan

Brinner ner

När dansen stannat upp
När trummorna tystnat
När oron biter sönder mina handleder

passar du på att sparka in min käke
och hånle åt mina försök att le

Blixtlås

Det dåraktiga

i mitt sätt att leva

befästs i mina fåfänga försök

att bli älskad

för den docka av trä

som är jag

Vill bli

en riktig pojke

En röst

Det här med

idén om en

allsmäktig gud

Eller Gud

om du så vill

ser ut som en tandlös gubbe

med åderbråck

Dålig attityd

och hänsynslöst beräknande leende

av porslinständer

och Colgate

Ändå kan känna mig så nära

nånting jag vill kalla

just Gud

men jag bläddrar i böcker

Böcker dom kallar

heliga

men vill bara slita sönder

bilderna

Bilderna av lögn och illusion

Och jag vet vad jag pratar om

Jag har levt

bland de korsfästa

De har tjänat mitt liv

och jag har

druckit deras blod

Närt mig

av deras tillkortakommanden

Du kan kalla mig ond

trots att jag skulle påstå mig vara

seende

lyhörd

och oumbärlig

Istället

vill jag formulera det som

ur askan

i elden

I synnerhet

om din definition stämmer

Är vi marionetter mot undergången?

Jag kan i så fall aldrig

sjunga min hyllning

till dockspelaren

Aldrig ställa mig

i ledet

och knyta mina skor

Och du kan kalla mig ond

Jag har strimmor av död

i mina händer

men liv i blick

och vilja

Världen har gått sönder, snurrar inte mer

Vi är två

om att vara

vilse i det här

Två

om att inte veta

huruvida

vi bygger upp

eller raserar

Känslorna

låter mig inte utvärdera det

Inte idag