Blixtlås

Det dåraktiga

i mitt sätt att leva

befästs i mina fåfänga försök

att bli älskad

för den docka av trä

som är jag

Vill bli

en riktig pojke

En röst

Det här med

idén om en

allsmäktig gud

Eller Gud

om du så vill

ser ut som en tandlös gubbe

med åderbråck

Dålig attityd

och hänsynslöst beräknande leende

av porslinständer

och Colgate

Ändå kan känna mig så nära

nånting jag vill kalla

just Gud

men jag bläddrar i böcker

Böcker dom kallar

heliga

men vill bara slita sönder

bilderna

Bilderna av lögn och illusion

Och jag vet vad jag pratar om

Jag har levt

bland de korsfästa

De har tjänat mitt liv

och jag har

druckit deras blod

Närt mig

av deras tillkortakommanden

Du kan kalla mig ond

trots att jag skulle påstå mig vara

seende

lyhörd

och oumbärlig

Istället

vill jag formulera det som

ur askan

i elden

I synnerhet

om din definition stämmer

Är vi marionetter mot undergången?

Jag kan i så fall aldrig

sjunga min hyllning

till dockspelaren

Aldrig ställa mig

i ledet

och knyta mina skor

Och du kan kalla mig ond

Jag har strimmor av död

i mina händer

men liv i blick

och vilja

Världen har gått sönder, snurrar inte mer

Vi är två

om att vara

vilse i det här

Två

om att inte veta

huruvida

vi bygger upp

eller raserar

Känslorna

låter mig inte utvärdera det

Inte idag

Medley

Bråkdelen av en sekund
och allting passerar
genom min kropp

Bråkdelen av en sekund
av sanning
insikt
och tankeglöd

Den där bråkdelen
då jag förstår
hur allt hänger ihop

Bråkdelen av en sekund
och jag tappar det igen
Allt rinner av mig

Jag sliter och river
bland tankarna
krafsar ner några ord

Jag för bort håret från ansiktet
och försöker dra mig till minnes

men allt finns i vinden nu

Iskristaller

Det där som bara finns
utan ord
eller ens blickar

I det tysta
lever det outtalade
och oövervinnerliga

Det där
man bara kan
känna i luften

Ingen sommar, ingen vår

Det förgängliga i mina steg
slår mig ibland
och jag ser på det
med vemod och fasa

Inte för att jag tror
att den här världen
inte klarar sig utan mig
utan för att jag fattar
så väl
att det är just så

Så jag försöker rista mina ord i sten
för att odödliggöra
mina spår
trots att jag vet
att stenar
också blir sand en dag

Bedårande hänsynslös

Och jag vet att jag inte går utan skuld
Det lyser FÖRRÄDARE med stora
gula bokstäver i pannan
Den vite riddaren med silverlans
och skitiga gummistövlar
Obarmhärtig och bedårande hänsynslös
Det var jag som tog orden ur min mun
Kastade dem på soffan
och lät dig städa
Det var jag som lät dig gå under av olösta pussel
utan att fästa din blick vid
allt det vackra
dina händer
rört vid
och utfört
Det var jag
Nu snäser du åt mig
och ber mig gå
Jag tänker inte ens låtsas
som att jag inte förtjänar det
utan kryper hemåt på alla fyra
med läpparna fuktade av
rött rött
vin
sorg
och misslyckande

Stålblå

Det är jag

som är vargen

Den tysta

och lömska

Klädd i stålblå

vinterklädnad

för att kamouflera

Eld & iver

Dagarna

ler inte mot mig

Jag tar dom ändå

Som du

Det bräckliga i min personlighet

har inte alltid varit till min last

men jag förbannar ofta

dess lämningar

och ser mig gråta förtvivlat

över åren jag

irrade planlöst

och bara strödde vind i stormen

Du stod stadigare än jag

trots att du såg ut

att vara den som

ständigt var i rörelse

när du passerade genom mitt liv

fortare

än någon annan

Det var inte ens en förälskelse

bara fascination

och plain old

dårskap

Jag kan aldrig va som du

Verklighet

Min verklighet

En annan än din

Jag vet att jag har sagt

att jag har rätt

och du fel

Och nu vänder du det emot mig

som om jag aldrig slagit knogarna blodiga

mot din vägg

eller sett mina kindtänder krossas

av dina händer

Jag tänker inte ibland

det är jag inte ensam om

men det finns något

ouppfostrat

i att säga det högt

Jag tänker också hävda att

det finns saker jag skrivit

som har korn av något

nästan gudomligt

i några formuleringar

och du kan kalla mig

högtravande eller pretentiös

men sanningen är

att just de orden har viskats i mitt öra

och jag har bara låtit pennan lyda

Fick jag aldrig vara med

eller skapade jag själv mitt utanförskap?

Jag har tänkt på det länge

och hittills funnit mig oskyldig

Allt som ryktades

kring det som var jag

Ja, jag kanske bäddade för det

men förtjänade jag verkligen

att bli hånad och slagen?

Jag är inte god

ingen människa är det

men jag gör mitt bästa

för att inte göra någon illa

Det är min verklighet

Jag kallar det mord

Det sitter en man vid ett skrivbord

alla hans papper flyter ihop till en storm

en storm av siffror

en storm av tecken

Han räknar pengar

Han räknar huvuden

Han räknar pengar

Han räknar huvuden

Han räknar pengar

Han räknar huvuden

Han räknar pengar

Han räknar huvuden

Pengarna måste fler

Du kan kalla det för ord

att ord står mot ord

men jag

Jag

Jag kallar det mord!

Det sitter en man vid ett köksbord

alla hans papper flyter ihop till en storm

en storm av siffror

en storm av tecken

Han räknar pengar

Han räknar fordringar

Han räknar pengar

Han räknar fordringar

Han räknar pengar

Han räknar fordringar

Han räknar pengar

Han räknar fordringar

Pengarna måste fler

Du kan kalla det för ord

att ord står mot ord

men jag

Jag

Jag kallar det mord!

Minnas Palats

Minna

Du har gång på gång

passerat genom mitt liv

Bytt skepnad

och kommit tillbaka

Jag har sett dig på avstånd

Nära

Dragit fingrarna genom ditt hår

Låtit vinden föra mig vidare

och bara blivit ännu en

av dom som ärrade dig

Och jag

går inte heller utan sår

men jag vill inte prata om det nu

Det här är till dig

Konsumtion

Kyrkor töms idag

Jag lägger ingen värdering i det

men ser på det

med något vi kan kalla för

intresse

Det är inte det

att människor har slutat tro

Tro inte det

Vi vallfärdar till de nya katedralerna

där vi köper oss

nåt snyggt

för att stilla ångesten över att inte veta

vart vi är på väg

Religion är religion

Ingen är bättre än den andra

Jag tror på Gud

Inte på religion

Vinjäst

 "Vårens droppar skrämmer mig numera vad annat kan dom göra mig än att tina det stelnade och fördröjda?"

Vit

När precis ingenting är fel

och dagarna borde gå min väg

lever en gnagande känsla kvar

i mitt bröst

Wayo

Jag visste från början

att du och jag var av

samma slag

De korta samtalen

om musik och ingenting alls

Och kvällarna

på scenen

då vi var gycklare

och estradörer

Jag har alltid sagt

att den där natten du aldrig tog dig igenom

kunde ha varit min natt

Golgata

Den här ensamheten
dom kallar frihet
eller individualism
ställer man mot man
kvinna mot kvinna

Allt jag kan göra är att
utfärda en varning:

På Golgata kan ingen höra dig

Paradoxal matematik

Jag var den av oss som såg det omöjliga

i vårt sätt att gå bredvid varann

och jag förde den där kampen

mot allt som var vårt

och allt som kunde stilla mitt inre

Oron

Som att jag ständigt sökt den

Fallit mot den

med berått mod

Jag kallade det

paradox

Du hade kanske sagt

dumdristighet

men jag vet inte

Jag frågade aldrig dig

Förbannelse

När moralen kommer till korta

ser egot sin chans

att formulera sin egen världsbild

Jag är en man som älskar

det vackra

Då & nu

Vi kan kalla det
då
Den där ynglingen med vinflaskan
som var jag
Åren efter tjugo
när man vet saker
Då
Var nånting annat
då
och
nu
har blivit
nu
mer intensivt sedan dess

Nu
undrar jag om
Du
också blivit äldre
eller om jag ska gå ut på gatorna
med mitt vin
och skrika åt dig:

Dra åt helvete!

Brev

När orden fyller raderna

med luft och prepositioner

När tankarna bollar just ingenting

mot ingenting

När alla omkring mig tystnat

av oro för mitt förstånd

När till och med du

river sönder mina brev

då fortsätter jag att skriva

Svart, vitt & så jag

Det där att inte vara någons

eller ens någon

Att se sig irra i det grå

Leta något att hålla i

Klamra sig fast

vid vad som helst

som går att greppa

Inga krav

Bara få vara med

Någonstans

Tiden står still

Det gråkalla i en pulserande andning

står fri från allt förnuft ikväll

Och tiden står still

som den alltid gjort

Kyrie Eleison

Det är om nätterna
om nätterna
ensamheten
är som mest påtaglig
Tankarna
om skuld och död
som mest levande
och skriken
om förlåtelse
som mest outhärdliga

Kyrie Eleison

Dö som en slav

Det där att förhålla sig

Se det som händer

Känna maskarna som kryper innanför skinnet

men ändå bryta mark

och fortsätta slåss

för något som kanske bara är ett spöke

Vi bär alla spöken

Jag envisas med att säga det

och också påpeka

att det mesta vi håller på med

är meningslöst

Och vi kämpar

Sliter

Förgör oss

för det där som verkar så viktigt

men

jag säger men

Dör vi inte alla som slavar?